-

världens mest långsamma kolaps
jag håller andan vid en busshållplats
varför faller vi aldrig fallera bara lite i taget våran lägenhet vi har precis lagt om golven det tog så lång tid jag orkar inte riva upp det

jag har synat oss genom ett stetoskop när det kommer så nära så är det bara sådär

solen går ner nu det är nästan helt mörkt
augusti ska bli brittsommar och brittsommar höst
jag älskar dig säger du tveksamt varför är det ett frågetecken i din röst
i min också men jag skyller på dig